- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
86

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken, hvilken gjorde mig alldeles kollrig. Jag ville med
allt gevalt bli trumpetare, men detta var icke i fars tycke.
Ondt gjorde det likväl i själen, ty jag känner bestämdt
inom mig att jag gått långt i den vägen om jag fått
någon undervisning. Ondt gör det äfven att jag inte har
råd till att kosta på min son, annars skulle han få lära
hvad jag försummat; ty godt gry har han i sig.

— Jag ser icke till någon son, — sade Prinsen, som
böljade intressera sig allt mer och mer for den
egendomlige skogvaktaren.

— Det tror jag rasande väl. Pågen är ute och
vallar fåren, som kan vara ett onödigt göra sedan herm sköt
räfven, skulle jag tro... Tag derföre föttema på ryggen
Lena, och spring ut efter Svente, så skola herrarna få
höra ett stycke spelman af äkta kaliber.

Den lilla flickan skyndade genast att hörsamma
befallningen.

Grefven visade någon otålighet och gjorde Prinsen
uppmärksam på tidens gång. Denne yttrade några ord på
franska, hvarefter han tog fiolen och spelade med
konst-erfaren hand ett stycke ur Friskytten. Svenson stod stum
af hänförelse och gapade som han velat sluka hvarje ton
som klingade fram ur det gamla instrumentet. Ännu
sedan Prinsen hade upphört att spela satt han tyst en
längre stund. Äntligen reste han sig upp och gaf Prinsen
ett kraftigt handslag, i det han allvarsamt sade:

— Herm var mej en krona att spela. .. Han har
säkert lärt efter noter; det hörde jag ackurat på dragen.
Inte begriper jag hvad det var för slag som qvintilerades,
men nog var det äkta musik; det kände jag ända ner i
hjertgropen ... Kunde min Sven lära sig bara hälften så
bra, vore det en fröjd utan ände... Nu ha vi “pågen“
här! — fortsatte han och presenterade en tolfårig gosse,
som var en trogen miniatyrbild af fadren. Hans trinda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free