- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
88

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strun. Inte går det ihop for dig att tala vid sjelfva
Prinsen, fast han skall vara fasligt gemen att snacka med.

— Det går nog for sig, bara man har friskt mod,
genmälte Svenson. Prinsen är inte mer än en menniska,
skulle jag tro. Det skall bli orimliga roligt att få tala
med honom en stund. Hjelper han mig att ställa “pågen“
i spellära, så skall han få så många harar och fj ärafä,
som jag “kaputtar“ i hela min lifstid. Och det torde inte
bli så litet, skulle jag tro.

Prinsen och grefven skrattade rätt hjertligt åt det
godmodiga förslaget.

Klockan böljade nu att slå och den lilla göken gol
tre gånger, hvilket gaf de fremmande anledning att taga
afsked. Prinsen lade en blank specieriksdaler på bordet i
drickspengar, den han på värdfolkets enträgna begäran
ovillkorligen måste taga igen. Han gaf den derföre åt
den lilla flickan att köpa en bibel för. Detta funno
for-äldrame så klokt att de icke vidare protesterade, utan
tackade af hjertans grund. Svenson visade sedan vägen
genom skogen, bärande räfven och haren på ryggen.
Under tiden sjöng han med klangfull stämma en kärnfrisk
jägarvisa, som han lärt af grefvens kusk på Karlsholm.

— Du har en ypperlig röst! — sade Prinsen.

— Det är ett arf i slägten, — svarade Svenson. —
Farfar sjöng, far sjöng, jag sjunger, och pågabläran
sjunger mä, skulle jag tro.

Herrarna skrattade på nytt. Snart voro de likväl med
sitt bagage vederbörligen instufvade i båten, som genast lade
ut Svenson klef upp på en stor sten, der han stod
hviftande med mössan i hand och hurrade så länge de
resande voro synliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free