- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
89

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under återfärden mot Beckaskog, medan båten lustigt
plöjde sin silfverfåra genom det stålblå vattnet, uppstod
följande samtal mellan Prinsen och grefven.

Prinsen: Yi ha ju haft en högst treflig oeh angenäm

dag, min goda grefve.

Grefven: Det fägnar mig oändligen om ers Kung-

liga Höghet funnit sig belåten.

Prinsen: Mer än belåten! Jag har icke på länge fun-

nit mig så frisk till kropp och själ som i närvarande stund.
Det är härligt att vandra omkring i den fria naturen, med
himlen till tak och den mjuka gräsmattan till golf; och
det är lärorikt att blicka in i arbetarens boning ... Hvad
tyckte grefven om vårt original till skogvaktare?

Grefven: En ganska treflig kurre för någon stund,

men högst gemen och tråkig i längden. Han var många
gånger så rå och oförskämd i sina uttryck, att jag
verkligen förundrade mig öfver Ers Kungliga Höghet som kunde
fördraga hans friheter.

Prinsen: Grefven dömer alldeles för hårdt, enligt

min uppfattning. Svenson var en af de intressantaste
personligheter, som jag träffat under hela min lefhad, och
det skulle aldrig kunna falla mig in att blifva stött öfver
hans yttranden, helst som de voro sanna och träffande.
Han förekom mig som ett naivt lifsfenomen, liknande en
af dessa äkta diamanter som ha sitt största värde
derige-nom att de äro oslipade. Hvilken godmodig lefnads-humor
framlyste icke i alla hans ord och handlingar. Erom till
själen och nöjd med sin ringa lott, lefver han i skogens
djup en verklig idyll, full af friskhet och behag. Inga
äregiriga drömmar, inga svikna förhoppningar, inga
omåttliga fordringar på ett bättre grumla hans lefnads lycka,
som är grundad på det enda beståndande, nemligen
Gudsfruktan och dygd... När man lär att känna sådana na-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free