- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
92

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följa under min regering öfver Svea folk, det jag af
innersta hjerta älskar och högaktar.

Hvad grefven invände mot denna furstliga utgjutelse
veta vi icke, emedan båten lade i detsamma till vid
Becka-skogs brygga. Det veta vi likafullt med visshet, att Prins
Oscar blef sina grundsatser trogen såsom konung, fastän
dessa icke alltid hunno i utförandet ned till folket,
emedan de blefvo hindrade på vägen af någon högfömäm
person som satt vid hans sida, likasom grefven under färden
på sjön.

Inom skogvaktarebostället var det icke ringa glädje
efter herrames besök. Många främmande hade visserligen
gästat den låga boningen, men inga hade efterlemnat några
så hoppfulla och angenäma minnen som de sistnämnda.
Flickan tummade med förnöjelse den blanka
specieriksda-lern och gossen hoppade af fröjd vid den ljufva tanken
att han skulle få se Prinsen. Hustrun uttömde sig i
lof-ord öfver den unga herm och försäkrade på heder och
ära, att huru god och vacker Prinsen än månde vara, så
kunde han aldrig besitta dessa egenskaper i högre grad
än denna herre, “ som var den raraste karl hon sett i alla
sina dar“.

Alla gåfvo högljudt sin glädje tillkänna, utom
Svenson, som satt tyst och spelade “utantill,“ såsom han
brukade då han var något ängslig till mods. Hustrun
undrade öfver hans tystnad, men hon försökte icke att störa
honom; ty hon visste af gammalt att det icke lät sig
göra i dylika ögonblick. Det var med Svenson som med
en lekande tjäder: han var så införlifvad i sitt spel att
han hvarken hörde eller såg. Ändtligen bröt han
tystnaden och yttrade med högtidlig röst:

— Jag ska uppriktigt säga dig Hanna, att jag inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free