Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jera, ty sådant kan inte gå an infor honom, må du
begripa.
— Hvad den saken anbelanger, så kan du vara lugn
som en pannkaka. Jag ska vara allvarsam som en birtapp
och lägga mina ord så godt jag kan, men inte krusar jag
så fasligt heller, ty jag rättar mej efter bibeln som säger
att vi äro menniskor alla och hafva intet att berömma oss
af inför Gud... Jag fruktar bara för att pågen ska bli
häpen och inte kunna spela när det gäller.
— Åh lappri! Jag ska dra till med stråken af alla
krafter, — genmälte lille Sven, som var af naturen
gladlynt och munter liksom fadren.
Den förestående resan afhandlades vidare i många
repriser inom familjen, oeh slutade icke förrän “Jon blund“
gjorde ända på saken. Och kanske inte då en gång, ty
det är mycket troligt att den föresväfvade de flesta ännu
i drömmens skiftande panorama.
Påföljande morgon voro alla tidigt på benen och hade
ett fasligt stök för att komma i ordning. Svenson stod i
sjelfva förstugudörren och speglade sig i snusdoslocket
medan han rakade bort skägget. Under tiden hade hustrun
Svente, såsom han gemenligen kallades, vid vattenskålen
och skurade hans trinda anlete, så [att det blef klart och
skinande som ett blankstruket kopparkrus. Sedan skullp
de bästa kläderna fram och påklädas både far och son.
Och nu blef det ett borstande och dammande som nästan
aldrig ville taga slut. När man ändtligen fått
resenä-reme någorlunda efter sitt tycke, läste Svenson
morgonbönen och sjöng en psalm, hvari hela familjen instämde.
Han förplägade sig sedan med en bastant frukost, —
gossen förmådde icke att äta det ringaste — hvarefter han
tog den gamla fiolen under armen och begaf sig åstad i
sällskap med gossen, lyckönskad af hustrun, som forma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
