Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gardinen blef uppdragen. Han igenkände dem genast och
undrade till en böljan, hvad som kunde vara orsaken till
den mindre väl valda platsen. .Scenen förekom honom så
löjlig, att han ögonblickligen kom i. ett gapskratt som
varade flera minuter. Grefve H. och några andra hofherrar,
som hörde detta, skyndade genast in för att göra sig
underrättade om anledningen till denna ovanliga munterhet.
Prinsen pekade på de kända föremålen; och nu blef det
ett allmänt skratt, som äfven väckte Svensons
uppmärksamhet. Han riktade sin öppna, ärliga blick mot fönstret
och blef varse de skrattande herrarne, men utan att
känna igen någon. Han tycktes likväl ana att skrattet
gällde honom och skyndade derföre att begifva sig ned,
hvil-ket skedde med en vighet som var beundransvärd.
— Det var en högst egen ställning, som min goda
skogvaktare hade valt för en audiens, — yttrade Prinsen.
— Men ganska passande för hans tjenstebefattning,
— invände baron W—.
— Om det varit någon af det täcka könet skulle
ställningen icke det ringaste frapperat mig, — läspade
kammarjunkare P—.
— Svenson ger bekräftelse åt min förmodan förrän
jag hade väntat, — sade grefve H— med en viss ironi i
rösten. — Ers Konglig Höghet torde minnas mitt
yttrande i går, “att den råa massan är ett otacksamt följe, som
framkommer jemt med nya fordringar.“ ... Nu har
Svenson troligen fått veta att hans gäst för gårdagen var
ingen mindre än Ers Konglig Höghet samt äfven hvar
sängkammaren är belägen; och på grund deraf trodde han
sig redan så bekant att han kunde klättra upp till
fönstret och helsa godmorgon, hvilket han säkerligen skulle
gjort om han icke blifvit afskräekt genom vår närvaro.
Han skall troligen i dag framkomma med...
Den ädle grefven blef härvid afbruten af kammar-
Svea. 1860. C* r%r\cho
VjOO^LvL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
