- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
100

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stora dubbeldörrarna upp på vid gafvel, och baronen
anmälde med bög röst de fremmande, som blefvo småningom
fram-knuffade ända till midten af salen.

Bländad af den grannlåt som skimrade från alla sidor,
stod Svenson likasom fastnaglad och stirrade med
förundran på all den herrlighet han såg.

— Hvad har du att anföra? — sporde Prinsen med
sin skarpaste röst

Svenson stod stum en längre stund, men slutligen
fattade han mod och svarade:

— Just ingenting att börja med, för herrarna ska
veta och begripa att jag är likasom litet bortkommen;
men det tar sig väl, sa’ pågen om skrikandet... Nog
visste jag det var stort med de store; men aldrig trodde
jag det var så okristliga stort ändå. Här är ju så grannt
som i sjelfvaste himmelrike, skulle jag tro.

— Säg genast ditt ärende, ty vi hafva icke tid att
uppehålla oss vid några biomständigheter, — återtog
Prinsen med samma skärpa i rösten.

— Ber mjukast om förlåtelse, herr Prins! Mitt ärende
är så godt att tiga med, skulle jag tro... Men det ska
jag säga rent ut, eftersom jag far tala vid högheten sjelf:
Det är några sjusofvare till tjenare här på gården; och
se’n äro de elemenskadt morska af sej när de komma väl
i kläderna. Jag väntade länge vid porten innan jag såg
en endaste käft, och när jag till sist kom in på gården,
så var det en slaghök i hvarje krok, som unnade mig
hvarken sitta eller gå. Till sist tog jag flykten upp i ett
träd, der jag ändtligen fick vara i fred... De säga att
herr Prinsen är god, och då kan det väl aldrig vara
meningen, att hans tjenare skola jaga en fattig, syndig
men-niska som kommer hit, värre än ett oskäligt villebråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free