Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Oscar och Skogvaktaren. Pennritning af Pehr Thomasson, med 3 illustr. af C. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derför måste jag, som har ljud i skällan, taga upp
psalmerna medan han sköter speleverket... På så vis är jag
klockare kantänka... Jag ska helsa så mycket från mor
och Svente! Majestätet kan aldrig tro hvad han är rar
och god mot oss gamle... Det var nu så att vår Herre
tog flickungen till sig; och sen tog Svente oss hem till sig, der
vi ha fullt opp af allt hvad vi behöfva... Yi äro de
lyckligaste menniskor som finnas på hela Guds gröna jord,
och allt detta ha vi Gud och Majestätet att tacka för.
— Endast Gud.... Det gläder mig att Sven
uppfört sig värdigt mot sina föräldrar. Jag har alltid
högaktat honom och kommer att göra det ännu mera hädanefter.
Här torde det vara af nöden att lemna några
underrättelser om Sven, på det att läsaren må rätt kunna
fatta meningen af samtalets gång.
Prinsen hade icke misstagit sig på de musikaliska
anlagen hos skogvaktaregossen. Han blef genom trägna
studier en skicklig musikus och en stor kompositör, som
har skänkt oss många älskliga och sannt fosterländska
sånger, kära för alla svenska hjertan. Sången är dock i
allmänhet litet lönande inom vårt herrliga fädernesland.
“Yi ljusas af sången, men låta sångaren dö i brist och
hunger.“ För att undgå ett dylikt öde sökte Sven en
klockarelägenhet i Skåne, der han för närvarande
befinner sig i högönsklig välmåga.
Vi vilja nu höra hvad Svenson vidare har att säga.
— Det är gifvit att vi ha Gud att tacka i främsta
rummet för vår lycka; men demäst så är det Majestätet
och ingen annan, skulle jag tro. Det är Majestätet som
hulpit Svente till rätta hela tiden, som uppfostrat honom
till hvad han är, och sålunda varit ett redskap i Guds
hand. Detta veta både mor och jag. Vi bedja derföre
dagligen till Herran för Majestätets lycka och sällhet, men
jag har likafullt inte varit riktigt belåten med min ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
