Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Berg. Ett geografiskt utkast af Gustaf Thomée. Med en i färgtryck utförd större lithogr. planch, samt 3 träsnitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buskar, syartaktigt ris af dvergbjörken (Betula nana);
hjortron mogna ännu, men icke högre. Af rofdjuren
besöker ännu Filfrasen dessa trakter. Men snart upphöra alla
buskar, backarna betäckas af fjällörter, som äro mer bruna
än gröna; kråkbären äro de enda bär, som hinna till
mognad. Högre än 800 fgt nedanför snögränsen sätter Lappen
icke gema sin kåta, och längst upp mot snögränsen är all
växtlighet försvunnen; men ända till 200 fot derofvan
förmå dock ännu något lavar behålla ett tynande lif. Men
sedan är allt köld, snö, tystnad och ödslighet.
Annorlunda är förhållandet i södra Sverige, från 60:de
till nedanför 56:te graden. Här finnes det ingen punkt,
som höjer sig uppöfver snögränsen, och här utvecklar sig
en rikare, mångfaldigare växtlighet. Eken går visserligen
icke högre norrut än till 60° n. br., och den egentliga
bokskogen upphör i Småland, vid 57*°, fastän enstaka
bokar träffas ännu på Omberg samt i ’Westergötland och
Bohuslän till 58 j °. I Sveriges sydligaste landskap, Skåne,
trifves imellertid valnötsträdet och kunna persikor samt
andra sydfrukter uppdragas på kall jord. Medan det
nordliga Sverige med få undantag, t. ex. kring Siljan i
Dalarna och Storsjön i Jämtland, nästan öfverallt består af
urbergsformationer, uppträda i landets sydligare del andra
geologiska bildningar. Det är icke blott jordens yta, som
kläder sig i en annan skrud, äfven hennes inandöme är
annorlunda. På Öster- och Westergötlands slättbygder, i Skåne,
på Öland och Gotland äro de fordom s. k.
öfvergångsfor-mationema, som nu mer benämnas Siluriska formationer,
som mest utvecklade i Sverige. Till dessa formationer höra
de i mer än ett hänseende märkvärdiga Westgötabergen
mellan de bägge stora sjöarna Wettem och Wenern. Här
ligger Sveriges vidsträcktaste öfvergångstrakt, bestående på
en grund af gneiss utaf sandsten, alunskiffer, kalksten och
lerskiffer samt öfverst likasom ett täcke eller en matta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
