- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1860 /
180

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Edvard Fredrik von Saltza - Johan Johanson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af samhällets utmärkelser felades honom således blott
den enda och högsta, som aldrig utdelades af Carl Johans
närmaste efterträdare, Excellens-titeln.

Det är oskadliga svagheter man kunnat anmärka mot
grefve Saltza, men ingen enda oädel handling. När han
den 15 Maj vid 84 års ålder samlades till sina fader,
kunde han med dem “prisa Gud, att på mer än 800 år,
som de visste sin härkomst, ingen enda fläck funnits på
deras blanka riddaresköld.“

Johan Johanson.

Vid verldsexpositionen i Paris 1855 tilldömdes
fabrikören Johanson i 10:e klassen silfvermedaljen för sin
utmärkta tillverkning af stearinljus. Han beredde således
heder åt sitt land under det han gagnade sig sjelf och
sina landsmän. Denna nyttiga verksamhet hade, efter
menskliga beräkningar, en lång framtid i sigte; men
annorlunda stod skrifvet i ödets bok. Hans allt för tidiga
bortgång var en förlust icke blott för industrien och
vänskapen, men äfven för det vingade slägte, som hans goda
hjerta tilldelade ymnig föda. Utanför sitt fönster och i ett
träd detsamma nära hade han inrättat ett slags bord, som
han ymnigt försåg med säd, gryn, brödsmulor, linfrö och
dylikt, der han bespisade låglama, utan att inmana de
luftiga varelserna i buramas häkte. Han älskade, likasom
de, friheten och missunnade dem icke hvad han unnade
sig sjelf. Deras fria glädje utgjorde hans egen och deras
frivilliga tacksamhet hans belöning. Också behöfde han
blott öppna sitt fönster och låta dem höra ljudet af sin
röst, för att blifva omgifven af en qvittrande svärm, som
på detta sätt egnade honom sin hyllning och sedermera
återvände i den fria rymden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:59:43 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svea/1860/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free