Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Rudenschöld. Minnesteckning af S. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin fader Kroppfjälls gård i Westergötland. Efter fyra
år flyttade han härifrån till den närbelägna Melltorps gård,
derifrån han åter, efter 2 år, begaf sig till Stjemforss
bruk i Wermland, för att såsom inspektor sköta detta
bruk i Uddeholmsbolagets tjenst. Sjelf delägare i detta
stora bolag och skådande på närmaste håll med
smärtsamt deltagande de underlydandes betryckta ställning,
uppträdde Thorsten Rudenschöld vid denna tid på mer än en
bolagsstämma såsom en varm och vältalig ifrare för
beredandet af bättre vilkor åt dessa underlydande. Orden
vunno föga gehör och den opraktiske fantasten var mer
än en gång besvärlig för bolagets dåvarande praktiske och
kraftfulle disponent, sedermera statsrådet, numera
lands-höfdingen Wiern. Af sjuklighet ytterligare nedstämd
af-sade sig Thorsten Rudenschöld efter ett par år den svagt
lönta platsen och flyttade nu, med maka och trenne barn,
till grannskapet af en älskad broder, grefve Carl
Rudenschöld på Leckö. På det vackra Djurgården öppnades en
pension för några söner af anförvandter och bekanta. Men
verksamhetsbegäret och behofvet af större inkomster
lockade snart till ett utvidgadt affärslif. Så inköptes och
uppodlades Öboängens gård, hvarefter af inköpta och
sammanslagna bondgårdar bildades en betydlig egendom,
Näre-forss, invid Lidaån. Men härmed följde skuldsättning och
med skuldsättningen lånenegociationer, hvilka för ett sinne
sådant som Thorsten Rudenschölds blefvo källan till de
bittraste bekymmer. Dåliga år förminskade ytterligare
för-lagskapitalet; der uppstodo grundade anledningar till
farhågor, som äro för den samvetsgranne mannen de svåraste
af alla: att icke kunna göra hvar man rätt. Det fanns
ingen tvekan, då pligten bjöd. Så såldes gårdarnes
inventarium, lösören — allt. Det fattades ändock något, och
om äfven dessa förluster utan knot buros af deltagande
anförvandter och vänner, så var dock känslan deraf sön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
