Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eugenia Bernhardina Desideria. Lefnadsteckning af M. J. Crusenstolpe (med lithogr. porträtt af Drottning Desideria)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den 9 Oktober 1799 (16 Vendemiaire år 8),
som Napoleon landsteg vid Frejus, och på dagen en
månad derefter, den 9 November (18 Brumaire) genomförde
han den revolution, som lade högsta makten i hans
händer. Bernadotte förklarade sig öppet mot statsstrecket,
men vidtog intet steg för att hindra framgången deraf.
Ett visst inbördes missnöje qvarstannade dock sedermera
i de begge generalernes sinnen; ett visst misstroende hos
den ene, en viss förtrytelse hos den andre. Till den
rättvisa Napoleon icke desto mindre gjorde Bernadottes i flera
afseenden lysande förtjenster, då han inbegrep denne i sin
första uppsättning af kejsardömets marskalkar den 10 Maj
1804, bidrog kanske, att han i kejsarns bror hade en
svåger. När två år derefter (5 Juni 1806) Napoleon
ytterligare upphöjde marskalken Bernadotte till regerande
prins af det lilla furstendömet Ponte Corvo, ino»
Neapolitanska området, med titel af "Altesse Sérénissime1’’, yttrade
kejBam oförbehållsamt, att det skedde för att gifva Josephs
svägerska en henne tillständig rang.
Ännu samma år fick den nye prinsen sin gemål att
tacka äfven för sitt lif. Genom hans trelska overksamhet
under slaget vid Jena den 14 Oktober 1806, var
drabbningen nära att förloras af fransmännen. Detta väckte hela
arméens harm, och kejsarn undertecknade dekretet, som
skulle ställa Bernadotte för krigsrätt, hvilket, enligt
Na-poleons egna ord, var detsamma som "si je le faisais
fu-siUermen af undseende för prinsessan af Ponte Corvo
ref kejsarn sjelf sönder dekretet, just i det ögonblick han
stod i begrepp att öfverlemna det till verkställighet.
Och detta var icke enda tillfället då Desideria blef
den skyddsande, som räddade Bernadotte från en skymflig
död, till straff för sammansvärjningar mot statschefen, i
dennes egenskap af så väl förste konsul som kejsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
