Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - General von Döbeln af Kjellman-Göranson. (Med 2:ne träsnitt, v. Döbelns porträtt och minnesvård)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hem, oaktadt han ej hade konungens ynnest; han
gökte anställning, men länge fåfängt, till dess öfverste
Stedingk i Mars 1789 gjorde honom till kapten vid
Savolax-brigaden. Han utmärkte sig i Finland såsom öfveradjutant
och vann sin chefs tillgifvenhet; i striden vid Suomenemi
uppförde han sig som en gammal karolin; han förde
efter-truppen; under återtåget öfver en bro, nedsköts hans häst;
väl öfverkommen, vände han om ensam till fots midt på
bron och afsköt sina bägge pistoler mot fienden. Denna
tid yttrade han: ”i krig är ingenting omöjligt, när man
förstår envisas med hindren, häugifva sig åt djerfheten,
anförtro sig åt lyckträffen, och tvinga sjelfva lyckan. I
striden vid Porosalmi fick Döbeln en kula i pannan, så att
han störtade, fördes till kapellansbostället Pejsare och
gjordes till fånge af ryska kossacker. Dit kom ryska
generalen Rautenfelt och sökte genom frågor utforska
svenska härens styrka; Döbeln gaf’ ett så fintligt svar
derom, att ryssame icke vågade förfölja svenskarna på
deras återtåg. Samma dag som slaget vid Porosalmi blef
Döbeln major och svärdsordensriddare. Hemkommen måste
hans hufvud trepaneras och sedan bar han alltid den
beryktade bindeln kring sitt hufvud. Ända till 1807 var
han en driftig landtbrukare på sitt boställe och anskaffade
i landet aldraförst en tröskmaskin. År 1805 blef han
öfverste i armeen.
Hans bragder i det sista, sorgliga finska kriget, i
drabbningarna vid Ypperi, Lakintalo, Viret-Pyhäjocki,
Sikajocki, Ny-Karleby, Lappo, Kauhajocki och isynnerhet
vid Jutas, der han hade öfverbefälet, och vann en lysande
seger, — äro så ofta och vidlyftigt skildrade, att de här
blott behöfva nämnas.
Om den svenska hären, i stället för att återtåga åt
norr, genom redan utsugna landskap, efter hans förslag,
fått rycka hastigt fram, genom ännu försedda trakter, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
