Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - General von Döbeln af Kjellman-Göranson. (Med 2:ne träsnitt, v. Döbelns porträtt och minnesvård)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”profoss-embetet” vid Bohusläns regemente, hvarvid
inkomsterna voro betydliga, men att slippa bestyret. Till
kapellmästar Hseffner, som bhfvit trängd från theatem,
sade han skämtande: ”låtom oss söka Leksand eller Mora,
som nu är ledigt, jag skall bli kyrkoherde, ni blir
orgel-nist, och pastoratet blir väl skött.”
Med sin, fästeqvinna, Christina Ullström, fick han en
son, hvilken i dopet nämndes efter hans och samtidens
afgud Napoleon. Som modren var mycket sjuklig lefde
han skild från henne. Då Fersen mördats, rördes han så
djupt af den smälek och sorg dennes syster, grefvinnan
Piper led, att han, som redan i yngre år varit förtjust i
henne, friade till henne för att blifva hennes beskyddare.
Hans bref till henne slöt sålunda: ”Jag är 52 år, har god
hälsa, stark känning af gikt i venstra armen, nu lindrad
efter brunn sdrickning. Lynnet är muntert, änskönt för
närvarande tankfullt; sinnet har anlag af häftighet, det
åren och omständigheter märkbart tyglat. Jag har i loppet
af min lefnad haft värdiga föremål, aldrig varit lycklig
och längtar således efter det ålderdomslugn som endast
bibringar oafbruten sällhet. Jag eger allsinga protegerande
vänner; dem behöfver jag icke, det oupplösliga samband,
som blifvit knutet mellan vapenbröder, under delta faror,
blod och död, har hittills varit mest tillfredsställande för
mitt hjerta. — Hjerta — jag eger det, med den
förvånande sinnlighet, som endast borde tillhöra ungdomsåren;
krigets ohyggligheter ha på intet vis förändrat det.
Grefvinnan vet nu åt hvem det offras; också på hvad sätt!
Frånskildt tillställningarnas glimmande yta, har det
egenskapen af en hittills förborgad, (åtminstone för
grefvin-nans uppmärksamhet främmande) väns, som dock med
tankens tysta språk följt grefvinnan åt Italien, åt Tyskland
och allestäds, som vid de orimligaste dikter om grefvinnan
tystlåtit lidit, men vid sista utbrottet af edra olyckor fattat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
