Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur till Åreskutan af A. (Med 3:ne landskapsvyer i Jemtland af P. D. Holm, 2:ne smärre träsnitt och en karta öfver Jemtland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
larnas prydnader uppstiga och blanda sig i vacker BStnja
med representanterna af kallare och högre regioner, ©oh
det är här som örterna, mättade af de ofvanifrån
neddansande fjellbäckame och värmda af en längre lysande,
hetare och mera drifvande sol skjuta upp till en
annorstädes osedd höjd, svälla ut till ovanliga former och stråla
af en färgglans, som både är högre och renare än der nere
i låglandet. Men ju högre man stiger, ju mera krymper
björken tillsammans tills den knotig och vresig af och mot
det oblida klimatet slutligen tvingas — vid 2480—■-2100
fot» höjd enl. Hisinger — att falla ned till marken och
som en liten stackars krypling lemna herraväldet åt de
videbuskar som här börja att frodas i hopträngda,
oöfver-skådliga massor. Men äfven denna region — fjellpilarnas
— har sin egendomliga fägring. Ungdomliga i ljusgrön drägt
och kostumerade. i silfverglänsande blad och gullstrålande
hängen, förete de med sina smärta former, täta löfrikhet
och färgglans en sådan omvexling, att ögat till angenäm
hvila gerna dröjer vid dem och vid de väl smärre men
täcka fjellörter, som trifvas i deras skugga. Ännuqvarstå
här och der häruppe icke allenast tillstymmelser till
granstubbar med litet tjockt ris kring sig, utan jemväl bastanta
och rätt höga björkstammar, fastän torra, kala och
förbleknade, likasom hemska och stela skeletter efter organismer,
som troligen i en försvunnen tid nog haft det varmare.
Nu följer en region, som helt enkelt kan kallas de lägre
Cellväxternas rike, för det mesta bestående af utbredda
vattensamlingar eller hårda kullar eller slättef, der den
ena lilla plantan täflar med den andra i täcka former eller
lysande färger, der, såsom Onkel Adam säger ”man endast
träffar pauperismen inom växtriket, likasom man ser
mensk-liga eländet störtas mot samhällets peripheri’’. Och i
sanning, när man här ser dessa låga buskar med knutig,
knappast tum tjock stam krypa ner i den tunna jordbetäck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
