Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommartur till Åreskutan af A. (Med 3:ne landskapsvyer i Jemtland af P. D. Holm, 2:ne smärre träsnitt och en karta öfver Jemtland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen ofvan den kalla klippan eller den ännu kallare
isskorpan, som under mullytan qvarligger ”i evighet”,
och sträcka upp föga mera än tumshöga grenar, som med
sina späda, fina blad likasom tigga om värma och ljus för
att kunna lefva, då måste man se mera än till tingens yta,
för att hos dessa små varelser finna fullt så mycket lif
och kraft — efter deras mått — som hos den stolta eken
eller den resliga granen, eller för att hos den lilla örten, som
på knappt tumshög stjelk lutar sina högfärgade blommor,
beundra lika mycket skönhet som hos blommorna i dalen
eller rosorna, som vårdas af odlarens hand. Ty hvarhelst
lifvet kläder sig i form der röra sig starka krafter efter
samma lagar, och pygmeen uppe vid den eviga snön kan
för forskaren förete fullt ut så många under som jätten,
hvilken värmes af en tropisk sol.
Nu följer den eviga nakenhetens region. Dystra, af
storm och is på allt lif barskafda klippor, krossade till
tusentals block och skärfvor, hopa sig på hvarandra i vild
oordning. Föga vidsträckta småsjöar, deri isöar
kring-simma, större eller mindre snömassor, i kanterna
upptinade till tårefloder, som dallra utefter bergets sidor och
sammangjutas till sorlande bäckar, söndergrusadt
sten-skrammel likasom på en nyss raserad byggnadstomt —
allt förstörelse, nakenhet, liflöshet — se der hvad som
karakteriserar höjderna häruppe. Med entonigt klagande
läte hoppar snösparfven från klippblock till klippblock, i
remnorna har vinden fört några få jordpartiklar, och der,
likasom just i bräddarna af den smältande snön, framtdttar
en enslig liten isplanta än med hvit blyghet, än täckt
rodnande öfver sin djerfhet att våga sig fram här,
hvis-kande om lifvets tillvaro och ständiga nyfödelse äfven
midt uppe i förgängelsen och vittnande derom, att de
makter, som krossa fjellets topp dock ej mäkta att
alldeles qväfva det lif, som endast behöfver litet vatten, sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>