Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Han? Nej, nu står jag inte ut mer! Godnatt, mina
mamseller!
”Hi-hi-hi! godnatt, godnatt!” skrattade mamsellerna.
Men för sin del voro de visst icke sömniga.
”Söta du, hur kan Gunilla tycka om en sådan der?”
frågade de, medan de beredde sig att med Lotta gå ut
på promenad efter slutadt dagsarbete.
”Gunilla har alltid varit litet konstig af sig och blir
det mer pö om pö”, svarade Lotta. ”Hon har sitt nöje
af att alltemellanåt schappera till Bkolmästam, som läste
med oss i vår barndom, och finge hon råda sig sjelf, så
ginge hon visst i skola än i dag. Men vår pappa säger,
som sanningen är, tocket trängs inte om för rika flickor.
I skolstugan råkade hon alltid Mats, som är en vacker
gosse, fastän simpel, och rätt Bom det var blef det litet
väl dem emellan. Ingen kunde väl tro ändå att det var
några rötter med det; men en vacker dag häromsistens
sade Gunilla rent ifrån att hon höll så af Mats, så hon
skulle aldrig gifta sig med någon annan. Ni kan tänka
att far blef disprat; en stackare, som rakt ingenting har,
utom fiolen och sin godmodiga fiechinomi!"
”Det tror jag det! Vi få lof att tala förnuft med
Gunilla”, sade mamsellerna deltagande.
Och de sökte upp den unga flickan, hvars rosor
skimrade bleka efter regnskuren,
Det var en af dessa herrliga Augustiaftnar, då månan
gjuter sina silfverfloder öfver jorden så snart solen
undandragit sitt guld, då hela naturen framstår i magisk
förklaring och luften är varm och ljuf som en moders kyss,
dä frid och andagt borde vara menniskans enda känsla,
Gud och de saligas hvila hennes enda tanke.
Men flickfyrväpplingen på Styrbo pladdrade om
in-geniör Gullborg och hans affärer; och: ”Du är tokig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
