Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre. Men länge dröjde det inte innan han fann att
den dugde lika litet.
”Alla skrattade åt honom när han började på med
den tredje, utom hans far, som blef ond och sade att
han nu var för gammal att leka bort sin dag med spel
och fiolmakeri. Men i alla fall blef der eu fiol gjord
under vinterqvällame, oeh om sommaren, när Mats gick vall
i skogen, spelte han derpå af hjertans lust. Så gick det
år efter år; och fiolerna blefvo allt bättre och spelet blef
hvad det skulle rara, så att alla som höra det ha sin
glädje deråt. Men Mats sjelf tycker ändå ibland att det
inte blir som han menar, och i sådane stunder är det synd
om honom. Spelte inte skolmästam då noter med honom,
så hade han väl längesedan begifvit sig af till sin
hembygd, för nog tror jag visst han tycker det finns ingen
rigtig trefnad, utom i Dalom.”
Gunilla böjde sig ned mot gräset, plockade en stor
prestkrage, som lian skonat, och lät dess hvita
strålblommor svara nej och ja på hennes hjertas frågor angående
Mats och framtiden.
Följande morgon fick man se eu underlig syn. Gunilla
utstyrd i en kort, blårandig bomullskjol, som hon letat upp,
ingen kunde begripa hvar, med en kambriksduk om halsen
och armame bara upp öfver armbågen, bäddade sjelf upp
sin säng, städade sitt rum och skyndade sedan, i lika god
tid som någon af de andra tvätterskoma, ned i
brygghuset, der storbyk förehades.
Förundran och åtlöje, frågor och föreställningar
rubbade hvarken den finhändta tvätterskans lugn eller Btörde
hennes flit. Hon höll dagen ut med ospard möda och
gjorde så godt skäl för sig, som någon af de andra.
Nästa dag såg man heune med samma ifver stå vid ån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
