Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ny omfamning blef svaret.
”Du frågade inte hvar jag varit,” återtog Gunilla som
efter detta afbrott började gå raskt hemåt. ”Jag kom från
Johanna i Liden. Ack! hon dör snart. Och det är vi
som lofvat Gud att då söija för hennes lilla flicka som
du och jag stått faddrar åt!”
Gunillas ögon glimmade våta vid det hon sade detta.
”Hon skall bli vårt barn, vårt! Vill du inte det?”
frågade Mats och log, som om han sett himmelen öppen.
”Jag tänkte det,” svarade Gunilla, och äfven hon log,
fast under tårar. ”Hade det inte varit för den skull, så
ginge vi väl inte nu här som ett trolofvadt par i Guds åsyn.”
”Hvad! vill du inte ha mig för min egen skull, utan
bara för guddottrens ?”
”Det är inte värdt du inbillar dig alltför mycket.
Yisst har jag hållit af dig länge; men fria sjelf hade jag
väl låtit bli, om jag inte haft det arma barnets nöd på
mitt hjerta. Hade du fått gå och sucka en tid så hade
du väl till slut suckat fram ett: vill du ha mig. Det
brådskade icke, ty så länge mor kan behöfva mig kommer
jag ändå aldrig hemifrån. Men för den lillas skull borde
vi ha afgjordt. Ack, Mats, jag gick så lätt i hågen att
stå fadder åt henne! jag tänkte alldeles inte på hvad jag
läst i katekesen: att faddrar åtaga sig att vaka öfver den
döptes kristliga uppfostran. Men under det presten talade
kände jag att jag skulle kunna bli en mor för mitt
gud-bam. Ännu är min skyldighet lätt uppfyld, jag har i
afton skaffat henne en bra amma; men framdeles, då det
gäller att hon skall uppväxa i dygd och Herrans fruktan,
då behöfs det att vi hjelpas åt och att jag har dig att
lita till i min svaghet.”
”Och vi skola begge lita till Herren af allt vårt hjerta,
så går det väl,” svarade Mats med varm öfvertygelse. ”Han
skall nog ge himlabröd för både oss och dottren och laga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
