Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholmarens excentriska idé slog an på bröderna
på andra sidan Sundet, till hvilka kosan först ställdes.
Det dröjde ej länge innan Gunillas älskling lockade
hundratals personer hvarje afton till Köpenhamns förtjusande
Tivoli eller till sommarkonsert-salen på det hafomfamnade
Klampenborg, på hvilka ställen han vexelvis uppträdde.
Hans rena ton, hans sannt musikaliska föredrag, hans
skapande snille, ådagalagdt genom talrika de täckaste
improvisationer öfver uppgifna motiver, intresserade så mycket
mer genom det ovanliga i hans personlighet, det
skandinaviska af hans härkomst, Hvem ville icke se och höra
denna så nya, så egna företeelse inom konstverlden, detta
naturunder från nabolandet med trollmakt i sin sjelfgjorda
stråke, med rörande skönhet i hvarje ton af denna fiol,
som var hans eget verk så väl som det mesta af hvad
han derpå utförde! Dess historia och dess mästares öden
gingo från mun till mun och blefvo så utbroderade och
romantiserade innan kort, att man med skäl kunde gifva
dem den efemera upphöjelsen till modenöjet för dagen.
Penningar flöto rikligen in, och hälften deraf gick,
såsom rätt och billigt var, i Ariosos kassa, emedan han icke
blott uppgjort planen och förskjutit medel till dess
verkställande, utan som en god förmyndare ombestyrde allt
för den icke af naturen opraktiske, men af fremmande
språk, seder och bruk något förvirrade dalkarlen. Mats
hade sjelf, i häpnad öfver sin för hvarje afton stigande
recett, fordrat denna delning såsom nödvändigt vilkor för
sitt lugn; och den hälft som kom honom till godo var
ändå stor nog att visa honom den skönaste utsigt till
snart vinnande af det kapital han ansåg tillräckligt för sig.
Yisst fann han äfven i fremmande land det ”förunderliga”,
att alltid någon träffades som behöfde den styfver han
förvärfvat, men tanken på fästmön och fosterdottern gjorde
honom så ekonomisk att han bad Arioso taga i sitt förvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
