Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosterbarn till Dalarne. Lilla Hanna hade då redan öfver
ett år varit hennes, öfverlemnad åt henne genom den
välsignande blicken ur bristande modersögon och den hjertlösa
likgiltigheten af en fader, som icke ansåg sig ega några
pligter.
Sven glömde sin harm öfver att Gunilla icke velat
gifta sig med denne man, som hon föraktade; och det offer
han, genom att taga Fiole-Mats till måg, gjorde åt
kärleken för hustru och dotter mildrades af den
omständigheten, att Mats icke begärde några penningar af honom.
Kärleken till den snöde Mammon försonade honom med
dottrens långväga flyttning och utgjorde hans tröst då hon
var borta. Meningen var väl att hon efter hans död skulle
få så mycket mer för det hon gick tomhändt ur
fäderne-huset, ty Sven hoppades skörda gull och gröna skogar på
affärsföretag hvaruti han inlåtit sig med herr Fackelbäck.
Men i sitt förtroende till denne måg blef han svårt
bedragen. Fackelbäck var icke annat än en vinglare, fast
hau till en tid lyckats gifva sig ett visst anseende och
blifvit vald till riksdagsman. Han dref det snart derhän,
att stora Sparlösa måste säljas på utmätnings-auktion och
Styrbo fick göra sällskap. Redan dessförinnan hade Lotta
funnit att grannlåten icke gör lifvets lycka; och hennes
öde blef — som så mången annan rödkindad
ängsblommas — att förblekna långt innan aftonen, härjad af
stormens hand, bränd af middagens hetta och tärd i sitt inre
af en frätande mask. Hennes far öfverlefde icke länge
förlusten af Styrbo och Gunilla blef så arflös som om hans
flyktiga hotelse varit det vissaste kungsord.
Hurudan blef för öfrigt de unga makames lott? Kunde
fiolmakaren, fiolspelaren och improvisatören verkligen nöja
sig med lifvet i dalstugan? Hade icke hans längtan dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
