Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiole-Mats. Berättelse af E. R. (Härtill en lithografi efter Amalia Lindegrens tafla ”Dansande barn i en dalstuga”)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott varit en missförstådd yttring af .andens oroliga
trängtan efter någonting bortom det närvarande,
någonting aldrig uppnådt, en trängtan som måste vara starkast
bos den som fått någon gnista af snillets gudagåfva på
sin lott Skulle han icke i det trånga hemmet känna sig
värre fången än någonsin? Skulle icke guldets klang och
bifallets nektar, ehuru en gång försmådda, eller
åtminstone det ädlare behofvet att höra och lära, att sjelf bli
hörd och förstådd, locka honom tillbaka ut i den verld
som han då skulle erkänna för den rätta, fria, herrliga,
dit han hörde? Och då, hur skulle Styrkungens dotter
passa i denna hans verld, eller trifvas utan honom i
hyddan i den fremmande nejden? Ja, skulle hon ens med
honom kunna bli hvad hon der borde vara?
Som svar på dessa frågor vilja vi hänvisa till Amalia
Lindegrens förtjusande tafla, Damande barn i en daUtuga,
af hvilken en litografi här följer. Den snillrika målarinnan
har tittat in i det hem, som Mats genom frukten af sin
resa förskaffat sig; och hvad hon der såg, har hennes
lyckliga pensel fasttrollat på duken.
Den som betraktar det enkla, trefliga, natursanna af
deDna dalstuga, blir säkert öfvertygad att Gunilla löst sin
uppgift så väl, som vore hon en infödd kulla, och att hon
känner sig så lycklig som en älskande qvinna kan göra i
en omgifning der hvarje ansigte strålar af belåtenhet
och fröjd.
Vi se, att egna barn ha vuxit upp kring makarne,
att dela med guddottren deras kärlek och omsorger; men
det friska, glada behaget i lilla Hannas ansigte och hela
väsen vittnar om att hon ännu alltid räknar sig för den
äldsta, lyckliga dottren i familjen. Kanske skall Gunilla
en dag, då hon kommer till den ålder, att hon kan fatta
och sjelf ikläda sig en gudmoders pligter, säga henne huru
hon och hennes make behjertat en förbindelse, som mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
