- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1862 /
120

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räddande Engel och Drottning. En episod ur Drottning Desiderias lefnad af Marie Sophie Schwartz (Med 2:ne illustrationer)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo, tillsvidare, Aina lilla.

Annas ögon slöto sig. Carl tystnade. Hennes
huf-vud hvilade tungt mot hans bröst. Hon hade slumrat.

Sittande orörlig, lyssnade Carl på Annas andedrägt,
på det ofrivilliga qvidandet i sömnen och på det sorlande
ljudet i hennes bröst.

Hoppet, detta förvillande och flygtiga väsende, som
ögonblicket förut gycklat så tröstande för honom, gick så
småningom bort, och med den sjunkande solen, som
lem-nade skymningens skuggor vid fönstret, fattade missmod
och ångest åter tag i Carls hjerta.

Han bäfvade för natten, för mörkret och för tankarna
på att döden helt tyst skulle smyga sig in och, under det
dunklet omgaf honom, stjäla bort den enda varelse han
egde qvar på jorden att älska.

Under det han sålunda med dystra och hemska
föreställningar plågade sitt inre, böljade hungern att martera
honom,’och det dubbla lidande, som härafuppstod, gjorde
aftonens annalkande ännu förfärligare.

I detta ögonblick, då Carl tyckte sig så olycklig, att
han icke kunde bli olyckl.gare, framstod plötsligt
bilden af den sköna flickan vid kajen. Han såg henne
småle emot honom med ett englamildt uttryck, och han
hörde henne helt tröstande liviska:

— Yar vid godt mod, jag skall hjelpa er!

I detsamma knackade någon på dörren till de båda
barnens eländiga boning.

Anna spratt till förskräckt och vaknade ur sin
feberslummer.

Carl lade henne sagta ned på halmbädden och
närmade sig till dörren. För hans upprörda inbillning fram stodo
bilderna af den unga flickan och döden på samma gång;
och då han öppnade, väntade han att få se en af dem.

Dörren gick upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:14:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1862/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free