Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Emanuel Limnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emaauel Limneli var det 18:de i ordningen af 19
helsyskon, och genom fadrens (målare vid skeppsvarfvet
i Carkcrona) sednare äktenskap ökades syskonens antal
med en halfbror ooh en halfsyster. Emanuel foddes i
nämnde stad den 24 Mars 1764. Stjufmodem, förut piga
i huset, misshush&llade så, att välståndet der förvandlades
i armod; oeh hon aktade ej för rof att nu nynda mot
sjunde budordet, sedan hon under fadren Limnells
enk-lingstid med honom brutit mot det sjette.
Mellan henne ooh gossen Emanuel var
sinnesstämningen inbördes alltid i hög grad ovänlig. Hans lynne
från späda barndomen reste sig oböjligt och uppstudsigt
mot våld och förtryck, men blef vekt vid öm behandling.
Bristen i fädemehuset till och med på bröd förledde, om
icke snarare på sätt och vis tvingade honom, att hos en
bagare i grannskapet begå snatteri; men han ertappades
och blef af sin far, med blödande hjerta, agad.
Stjufmoderns uppförande och eländet i hemmet alstrade
hos honom föresatsen att öfvergifva det och vandra ut i
verlden. En vacker dag tillgrep han från sin far några
slantar och en skjorta — och med denna röfvade skatt
verkställde han sin föresats. Han var då sju år gammal!
Hans första besök under flykten gällde en qvinna,
som varit hans amma och hos hvilken han nu fick äta
sig mätt; hans första nattläger var på en äng under Guds
fria himmel. Tidigt följande morgonen vaken, fortsatte
han vandringen och sammanträffade på en gästgifvaregård
med en målare, som vunnit burskap i Calmar. Honom
bad gossen enträget att blifva antagen i lära. Detta
lof-vade väl målaren och gaf honom äfven att äta; men under
det Emanuel med slukande matlust stillade sin hunger,
for målaren sin kos.
Hela dagen jagade gossen efter, utan att kunna
upphinna honom. I en staga nära vägen sållde han fadrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
