Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Johan Peter Theorell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
embetsverk han erhöll inträde 1816, upphörde han att der
tjenstgöra samt vände håg och beräkningar åt andra håll.
Det första, periodiskt tillitade, öfvergifna och
återtagna lefnadsyrket var tidningsskrifveri, hvars första och
mest bekanta frukt blef: ”Stockholms-Couriren", i hvilken
brödeme Theorell nedlade resultatema af sina forskningar
och åsigter: Sven Lorenz hufvudsakligen i juridiska
ämnen; Johan Peter i dé statsrättliga och statsekonomiska.
Framställningssättet var lugnt, klart, logiskt, undervisande;
anslog mindre för ögonblicket, än det gaf näring åt
efter-tankan. Uppsatsen: ”En blick på Sveriges ekonomiska
läge och vinst af 1809 års revolution”, afbröts i
Courie-ren, genom indragningsmakten, men utgafs sedermera i
sin helhet som brochyr, och undergick detta eldprof utan
att blifva bränd af tryckfrihetens ömtåliga väktare.
”Courieren”, börjad 1820, upphörde redan 1822. Det
något tunga, enformiga, stundom kanske till och med
långsläpiga i utrustningen, gjorde dess värderika kärna mindre
begärlig för den stora hopen af läsande dilettanter, än till
sin rätta halt uppskattad af det beklagligtvis färre antalet
djupsinniga begrundare.
Följande året inköpte Theorell Dagligt Allehanda, den
tiden ett annonsblad, men som i hans hand snart tillika
blef en politiskt organ af liberal färg. Han slöt sig
trofast till den gamla liberala skola, som uppkom under
restaurationen i Frankrike, hvilken menade lika ärligt med
friheten som med monarkien, och som hyllade sanning och
sansning, men bekämpade öfverdrifter och fördomar. Efter
9 års förlopp afyttrade han väl äganderätten till nämnde
tidning, men fortfor att åt densamma egna sin penna ända
till hösten 1834. Den riksdagstidning han detta år utgaf,
uppstod och upphörde nästan lika obemärkt af
allmänheten. Af mera inflytande blef hans inträde nu i
Aftonbladets redaktion, som fick honom att tacka för flere af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
