Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Nekrologer af M. J. Crusenstolpe - Axel Emanuel Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinsen utgjorde dess föremål: det var nemligen ”Bohus
läns historia och beskrifning”, dess folklif, häfder, sägner
och minnen, från de äldsta tider, dit forskningen förmått
framtränga. Någon tid derefter slog Holmberg ner sina
bopålar i hufvudstaden. Utan att förneka sig
umgänges-lifvets förströelser, dem han kryddade med gnistrande
skämt och ett outtömligt förråd af anekdoter, berättade
på ett ursprungligt sätt och under mimiskt ansigtsspel
och åtbörder, fortsatte han rastlöst sin litterära och
arkäo-logiska verksamhet. Han utgaf från trycket tid efter
annan: ”Skandinaviens hällristningar”, ”Haslidalen och en
liten färd i Scfaweitz”, ”Nordbon under hednatiden”, m. fl.
Det sistnämnde värdefulla arbetet utdelas som premium
åt skolungdomen. Flera vetenskapliga samfund tillegnade
sig honom som ledamot.
Under det Holmberg som prest njöt tjenstledighet af
Konsistoriet i Götheborg, förordnades han till sekreterare
först och ledamot sedermera i den komité, som nedsattcs
att undersöka städernas beskattning — ett uppdrag, på
hvilket han anviipde både nit och möda samt drog en af
de tyngsta bördorna. Dessutom var han lärare vid
Ryd-bergska navigationsskolan och höll föreläsningar i
arkäo-logi för landtmäteristatens läijungar. Till upprätthållandet
af och trefnaden i konstnärsgillet och litteratörklubben
”Gröna stugan” bidrog Holmberg i väsendtlig mån.
Rojalist af grundsats, men sjelfständig, var han vida
skild från äkligt dynastiskt lycksökeri. För fosterlandet
och dess historiska minnen klappade hans svenska hjerta
högt af förtjusning. Man hörde honom ofta, då norska
frågan behandlades på riksdagen, yttra sin önskan, att
nationens representanter ej måtte svika sina landsmäns
rätt och deras faders ära; och när denna önskan, genom
alla fyra riksståndens sammanstämmande beslut gått i
verkställighet, uttalade han deröfver hjertlig tillfredsställelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
