Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södra Teatern af Fr. Hedberg (med illustration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Södra Teatern.
Man behöfver alls icke vara gubbe eller matrona för att minnas den
tid då Stockholms till läget mest gynnande plats, det välbekanta
Mose-backe, ännu blott var en skräpig och illa vårdad fotställning till ett gult
och ingalunda vackert trähus, inom hvars väggar var en of dessa
anspråkslösa lokaler der Bacbus dyrkades vid fyllda krus och ett egyptiskt
mörker utbredande holländska lerpipor. Nedanför det lilla huset fanns
visserligen också då den terrassformiga trädgården, men det var endast
högst sällan som en främling förirrade sig ditupp för att se den sköna
mälarstaden liggande i aftonbelysning för sina fotter.
Det var nemligen en lång tid som hufvudstaden låg försänkt i en
magisk, för att icke säga, en förbannelsens sömn. I besittning af det
herrligaste läge som en stad kan önska sig, gjorde den under hela
decennier sjelf ingenting för att afbörda sig sin tacksamhetsskuld för
denna försynens yppersta g&fva, — den lät allt fortgå i de gamla
hjulspåren, den bebyggde sina vackraste platser med eländiga ruckel, och
låg der på sina sjn holmar, vid sina speglande vikar och sund som en
väl skön, men oklädd och okammad qvinna, hvilken glömt att naturen
fordrar konstens förädling för att gifva en sann bild af det ideal som
föresväfvar den vid jorden bundna menniskoanden.
Men ändtligen tog sömnen slut. En frisk vindflägt trängde fram
öfver Ostersjövikarne och satte fart i den gamla mälardrottningens förut
slappa och hängande segel. .. den sköna sträckte på sig, yrvaken ännu,
och tycktes med förvånad och omornad blick skåda omkring sig på sitt
herrliga läge, liksom häpen öfver sin egen skönhet. Snart mornade
hon sig fullkomligt, och med qvinnans naturliga behagsjuka började
hon nu att upphjelpa den förr så försummade toaletten.
I stället för de skräpiga stränder som förut vanprydde henne,
infattade hon nu sina mälar- och saltsjövågor i gördlar af granit, och i
de förra rucklens ställe reste sig här och hvar ståtliga palatser. Af
det urgamla katthafvet — så kalladt efter alla de mer och mindre
åldriga individer af kattslägtet som der invigdes till den sista hvilan —
gjorde hou en grönskande park, och reste der efter långa funderingar
Berzelii staty i brouz — alla andra förändringar att förtiga.
Inseende att Mosebacke var den punkt från hvilken hon visade
sina sköna former i den fördelaktigaste dagern — och hvilken qvinna
kan vara utan blick för en sådan fördel? — hviskade hon eu
framtids-tanke i örat på en man, til) hvilken hon af gammalt och af lätt
förstådda skäl hade ett synnerligen godt öga. Mannen hade nemligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
