Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bet var en kall och snödiger afton, just vid början
af det nämnda årtalet. Kölden smällde i väggarne och
vargen tjöt i den närbelägna skogen; men varmt och
hemtrefligt var det inom häradsdomarens rymliga stuga.
Far satt sjelf vid spiseln och makade bränderna, så att
ett gnistrande eldsken upplyste alla vrår och vinklar. Mor
och tvenne pigor surrade snällt på sina stora spinnråckar,
och smågnolade derjemte på någon kär visstump. Midt på
golfvet stod en femtonårig gosse och täljde med en liten
yxa på ett trädstycke, som småningom antog formen af
en skopa. Det var en frisk och rödkindad yngling med
rena anletsdrag, blå ögon och gullgult hår, som för
tillfallet var rikt besatt med svettperlor, hvilka droppvis
rullade ner på yxskaftet och skopan. Mor Sara kastade
då och då en vänlig blick på den flitige sonen, men
fader Måns betraktade alla hans rörelser med skarpa
falkögon, under det han drog väldiga rökhvirflar ur sin
silf-verbeslagna sjöskumspipa.
— Hit med skopan, Nisse! — sade fadren slutligen
med en hård och befallande röst.
Med darrande händer framlemnade Nisse genast sitt
arbete, hvilket fadren knappast gaf en blick förrän han
tilldelade gossen med pipskaftet en släng öfver näsan, så
att en röd blodstråle sprutade fram. Nisse drog sig genast
några steg tillbaka utan att säga ett ord; men mor Sara
holl inne med råcken och yttrade :
— Lugna dig, kära far, och var inte så okristliga
häftig. Med lämpa och foglighet vinner du mera.
— Lätt att säga, värre att göra. Pojken kan reta
småstenar på sig. Har dåligt trähufvud; skopan liknar
ackurat en skofvel. Ännu sämre körhufvud; höll på att
forderfva båda axlarna i skogen. Ingenting bär sig för
honom. Bara slarf och dumhet. Blir aldrig karl utan
stryk. Jag kan omöjligen tåla mig längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
