Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras vidskepliga föreställning oeh tog ett fryntligt godnatt af
hela sällskapet, som småningom vandrade hem under
helig försäkran, att de aldrig sett eller hört maken till
spelman. Gossarne voro förtjusta i tonerna, och flickorna
i hans fagra utseende. Båda partierna öfverensstämde i
den åsigtenr att mannen ovilkorligen måste vara en
trollkarl.
Hvad prosten tänkte veta vi icke med säkerhet, men
det veta vi och kunna förtälja, att främlingen blef i
prestgården många dagar, och att prosten under tiden
halp honom till rätta med att inköpa ett litet hus i byn,
der han genast bosatte sig.
Här hade han nu bott i fem år, och under denna
tid gjort sig känd för att vara en högst egen och
besynnerlig menniska, som det icke var godt att begripa. Han
bodde alldeles ensam i sin lilla stuga, hvilken han höll
så pyntad och nätt som ett dockskåp. Sjelf skötte han
alla de husliga göromålen och ville aldrig veta af någon
qvinlig hjelp. Hans hufvudsakliga sysselsättning var
musik, läsning och trädgårdsskötsel. Fiolen klingade tidigt
och sent från hans stuga om vintern, och under
sommaren pysslade han jemt i sin trädgårdstäppa, som
prunkade af de fagraste liljor och rosor. TJnder alla årstider var
han mycket borta och spelade på bröllop och andra
tillställningar, ty han var vida känd öfvcr hela Skåne.
Allestädes skulle Peder Norbagge vara med om det skulle
blifva frisk vind i seglen. Aldrig fick man honom
likväl till att spela någon söndag. Den dagen gick han
först i kyrkan, sedan läste han sig inne och spelade för
sig sjelf till långt på qvällen. Fiolen tycktes då vara
ett klangfullt menniskobröst, som gaf sina känslor luft i
ljufva, underbara toner. Det var en riktig englamusik,
som kom alla själens strängar att vibrera i salig
harmoni. Frågade någon efter namnet på den musik, han spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
