- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1863 /
23

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och vaknade först den följande dagen, då jag med
be-dröfVelse fann att mor var — död.

Min sorg vill jag icke omtala. Språket har inga ord
som kunna förklara den; endast fiolen kan i toner
åter-gifva något af den smärta jag kände. Vi hoppa derföre
öfver denna händelse och förflytta oss en fjorton dagar
fram i tiden. Min kära mor hvilade tyst och stilla i
jordens djupa sköte. Jäg tog fiolen på ryggen, nya
testamentet under armen och vandrade sålunda med hela min
förmögenhet utåt bygden för att söka någon passande
anställning. Jag gick från gård till gård och hörde efter,
men ingen ville i smällkalla vintern ha en tolfårig gosse
i sitt bröd. Jag led dock ingen nöd, ty allestädes spelade
jag för barnen och var öfverallt en kärkommen gäst, som
rundeligen förplägades med både kläder och föda. En
afton kom jag på min vandring till en gästgifvaregård,
der jag fick tillstånd att ligga i en vrå på golfvet Öfver
natten. I nästa rum logerade en resande herre som
spelade fiol. Det var ett spel utan like. Jag hade aldrig
föreställt mig att en sådan rikedom af gudomliga toner
kunde framlockas ur ett dylikt ifistrument. Jag var nära
att bli galen af förtjusning. Mitt beslut var fattadt: en
sådan spelman skulle jag med Guds hjelp bli. I denna
afsigt trädde jag dristeliga in till den store konstnären
och bad honom för Guds skull, att han skulle taga mig
i spel-lära. Mannen log och förklarade att detta var
alldeles omöjligt, så vida jag icke ville komma hem till
honom i Kristiania, der han mot ett arfvode af tjugofem
silfverdaler skulle försöka att öfva mig i sin sköna konst.
Jag lofvade att framdeles komma och erhöll genast
mannens adress, den han lemnade mig med ett godmodigt
leende, som äfven kunde anses för en smula satiriskt.

Min bestämmelse för framtiden var således afgjord.
Jag grubblade nu. endast på utförandet af mitt beslut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1863/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free