Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket var förenadt med stora svårigheter, då man
besinnar att den uppgifna penningsumman på den tiden var
ett ganska stort kapital, som det icke var så lätt för en fattig
yngling att förvärfva. Jag tappade dock icke modet, fast
det såg temligen mörkt ut. Yid vårens böljan fick jag
anställning som vallgosse hos en rik bonde. Här tjenade
jag sedan i åtta år, under hvilken tid jag trälade som en
slaf. Mitt arbete skedde dock med fröjd, ty jag kunde
årligen lägga något litet till hvila af min ringa lön,
hvarföre jag hyste godt hopp om framgången af min plan.
Många gånger var jag visserligen sorgsen och nedslagen,
emedan det gick så oändligen smått med förtjensterna ,* men
då hemtade jag alltid tröst af nya testamentet och fiolen,
och snart blef jag åter glad till sinnet. Troget som
kompassen visar på nordstjeman hade jag städse mina tankar
riktade på det föresatta målet, som jag aldrig under några
omständigheter släppte ur sigte. Utan denna fasthet i
viljan skulle jag säkerligen stannat på halfva vägen och
blifvit en odåga för all min tid, ty ingen menniska kan
i min tanke bli nyttig och lycklig, som icke får följa sin
naturliga bestämmelse. Jag var fast öfvertygad att Gud
skapat mig till spelman, och derför gick jag modigt min
bana framåt. Ändtligen hade jag vid tjugo års ålder fått
den bestämda summan full. Jag tog fiolen på ryggen,
pen-ningarne i fickan, och vandrade med stolta steg den femton
mil långa vägen ned till staden Kristiania, der jag efter
många besvärligheter slutligen fann reda på den bekante
virtuosen, som var en af Norges mest ansedda konstnärer.
Mannen emottog mig med stora ögon och blef icke
litet förvånad, då jag påminte honom om vårt första
sammanträffande och det då afgifna löftet. Han emottog mig
dock på ett artigt sätt, och sedan jag spelat några stycken
för honom, blef han riktigt vänlig och förekommande.
Min lärotid böijade genast och med detsamma en lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
