Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiolen ljöd i detsamma och allas ögon riktades genast
på Peder Norbagge, som satt i en fastsurrad löfbeklädd
stol högt uppe på majstången. Han kastade glada blickar
omkring sig och spelade sedan så lifligt att sjelfvaste
träden kunde dansa. Det blef också en jublande rörelse
i lägret. Alla svängde omkring så det stod herrliga till.
Kaschettema flögo i vädret, hårbanden fladdrade bort med
vinden, en och annan sko hopjpade till sides och stora
svettdroppar haglade utför kinderna. Emellan dansarna
gick ölkannan flitigt kring laget; Peder Norbagge
berättade lustiga historier, gossame sjöngo muntra visor och
flickorna skrattade af hjertans lust. Allt var sprittande
lif, lekande fröjd och uppriktig glädje.
Så förflöt den korta juninatten och morgonen
nalkades. Det var en herrlig morgon! Morgonrodnaden
flammade i öster, ängens silfverdimma simmade bort öfver
skogen, bergens skugg-gestalter flydde, bäcken sorlade, lärkan
flög sjungande mot molnen — hela jorden fröjdades, hela
fastet lågade — solen var uppgången.
Nisse blef varm om hjertat vid denna syn. Han
steg upp på Peder Norbagges stol vid sidan om
majstången och höll ett långt tal. Eörst talade han om sin
barndom och de många glada stunder som han upplefvat
i denna nejd. Sedan gaf han en glödande beskrifning på
morgonens skönhet, hvaraf han tog sig anledning till att
hålla ett religiöst föredrag om ”Gud i naturen.’1 Härvid
visade han huru hela naturen genom solens uppgång
blif-vit ett öppnadt Guds tempel, der hvarje föremål talade
om skaparens godhet, hvilken vi kunde höra, se och
förnimma i fåglarnes sånger, daggdropparnes glans och
blommornas kringströdda vällukter. Slutligen uppmanade han
alla till att tacka och lofva Herran, hvarvid han böljade
sjelf med hög röst att sjunga en psalm, deri hela
församlingen instämde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
