Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan det var så oändligen ljuft att beundra och älska i
tysthet. Om hon älskade mig tillbaka frågade jag icke
efter. Det var mig nog att jag höll af henne. Hon var
for mig ett högre väsende; och for allt i verlden skulle
jag icke velat mista denna glada illusion. Den gjorde
mig lycklig öfver all beskrifning. Jag såg henne både
drömmande och vaken; fiolen sjöng hennes lof både tidigt
och sent. Småningom föllo dock de skimrande fjällen från
mina svärmande Ögon. Jag böljade finna att hon endast
var en menniska, och ifrån den stunden antog min kärlek
en annan riktning. Hildurs egande till vän och maka
for hela lifvet var nu målet för alla mina önskningar.
Jag gjorde allt för att utröna om hon hyste någon ömmare
böjelse för mij;, men någon upplysning härutinnan stod
icke att vinna. Hon var vänlig och god mot alla.
Stundom tyckte jag visserligen att hon lemnade mig någon
uppmuntran, men detta skedde alltid på ett så muntert
och lekande sätt att jag omöjligen kunde taga det för
allvar. Ovissheten var’’dock svår att bära. Jag beslöt att
göra slag i saken. En afton då vi vandrade hem från
arbetet i skogen, sade jag stammande min mening och —
hon besvarade den efter önskan.
"Vi lefde nu lyckliga dagar tillsammans; vi utstakade
på hoppets fält en framtid full af kärlek och fröjd. Det
var en tid som aldrig går ur mitt minne; en tid som jag
kan tänka på utan blygsel, ty jag kan heligt försäkra
att aldrig någon oren tanke grumlade min själ under vår
sammanvaro. Vi voro till och med så enfaldiga i vår
kärleksyra, att vi omöjligen kunde tänka oss något hinder
for vår förening. Jag skulle först bort och Öfva mig på
fiolen enligt den bestämda planen och sedan skulle vårt
bröllop stå med lust och gamman. Så lyckligt kan man
svärma och hoppas vid tjugo år.
”Nu har du reda på det egentliga skälet till min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
