Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens sällhet. Vi gjorde nya försäkringar om evig trohet
och hoppades allt af framtiden.
”Jag lefde nu ett helt år i den ljufvaste lycka. Mitt
spel väckte allmän beundran och hänförelse; mitt namn
flög på ryktets vingar öfver hela Guldbrandsdalen och
halfva Norige. Jag firades som en kung och var
allestädes en kärkommen gäst, isynnerhet hos det täcka könet.
Många flickor lade ut sina snaror för mig och lätt skulle
jag kunnat göra ett fördelaktigt gifte, men mitt hjerta
klappade endast för Hildur. Henne mötte jag hvaije
lördagsafton i den omnämnda grottan, der vi underhöllo hvarandra
med oskyldigt kärlekspjoller. Snart fingo dock våra tankar
en allvarsammare vändning. Hildurs far var obeveklig i
sina fordringar. Han gick till och med så långt att han
uttog lysning för Hildurs räkning och utsatte
bröllopsdagen. Fåfängt sökte vi att beveka honom med tårar
och böner. Han var en stolt storbonde, som förr skulle
störtat sig utför den brantaste ättestupa än han medgifvit
sin dotters förening med en spelman. Jag kände detta
och lyckades slutligen att öfvertala Hildur till att
underkasta sig faderns vilja. Det var ett beslut som
förorsakade oss en obeskriflig smärta. Vi skilj des åt med
sönderslitna hjertan, men tröstade oss med den
föreställningen att vår försakelse var nödvändig, ty vi hade
icke styrka att bära en faders förbannelse.
”Bröllopsdagen var inne. I afskedets stund hade
jag lofvat Hildur att jag skulle spela ett stycke till
hennes ära på den vigtiga dagen, och vi hade för ändamålet
bestämt ett visst ställe på vägen, der fiolens toner skulle
klinga henne till möte då hon begaf sig till kyrkan. Af
denna orsak gick jag på nämnde dag till det bestämda
stallet, hvilket var beläget vid ändan af en stor bro, som
ledde öfver en djup elf. Här var den ridande bröllops-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
