Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Haparanda till Pajala marknad af Förf. till ”Sjöjungfruns Sagor.” Med 4 illustrationer af W. Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konglig Höghet skulle nemligen hafva uppmanat den
ifrågavarande kavaljeren att yttra till den unga
värdinnan: ”Anna mulle sonta” (gif mig lilla munnen), hvarpå
hon fördristade sig att pligtskyldigt, men temligen buttert
svara: ”Ei suinkaanP (nej, alldeles inte.) För öfrigt
gingo här många historier om den ståtlige kungens
nedlåtenhet och takt. Vid middagskalaserna hade sjelfva
länsmännen tillnickats ett allernådigst: gutår! hvaraf de
ännu i dag känna sig rörde. Der och hvar blefvo mera
egendomliga menniskofigurer afri tade. Jag kände specielt
i Tomeå en kossack, som skaffat sig af den svenske
prinsen ett porträtt, hvilket han förvarade i ett smygrum
bakom, sin helgonbild.
Här hos värdinnan i Päkkilä drucko vi kaffe och jag
hade väntat mig att af en så vacker hand och i ett efter
allt utseende så välmående hus få kaffet godt; men det
var salt (jag låter trycka ordet med kursiv). Man må
tänka sig saltadt kaffe, huru det skall smaka. Sådan är
smaken bland dessa nordfinnar. Om man icke särskildt
anhåller att bli förskonad från salt i kaffepannan, kan
man vara öfvertygad att drycken dermed skall kännas
kryddad. Jemte kaffet presenterades äfven å en bricka
några skifvor, dem jag i skymningen tog för färskt
hvetebröd. Med begärlighet bet jag af en bit. Huru gäckad,
huru öfverraskad blef jag icke! Det förmenta hvetbrödet
var rhenost, som med sin fadda, fräna, äckliga smak aldrig
ville gå mig ur halsen. Det enda tillredelsesätt,
hvar-under rhenost sedermera för mig blifvit ätbar, är då den
stekes och serveras varm.
Väderleken ha&e bättrats. Det var mörkt, när vi
åter satte oss i slädan. Men vid förbifarten af Hietanemi
kyrka voro stjemorna uppe och i deras belysning såg jag
ett litet anspråkslöst tempel på en udde i en synnerligen
fruktbar nejd, att döma efter det knappt räkneliga antalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
