Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Haparanda till Pajala marknad af Förf. till ”Sjöjungfruns Sagor.” Med 4 illustrationer af W. Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
körsven. Denne kastade sig öfver mina knän i den lilla
båtslädan och det rusade fram fortare än de ryska
falt-jägame måtte ila öfver stepperna. Framdeles skulle jag
ofta få åka efter ren. Jag är numera sjelf egare af en
sådan med nödig körredskap. Från medio af April till
vid jultiden vårdas renen af en lapp, som låter honom
medfölja sin hjord, mot ett ackordeyadt pris af 2 riksdaler,
och det är ändock hederligt betaldt, 75 öre påstås vara
vanliga taxan; men emedan min ren är uppfödd omkring
Kengis, rymmer han årligen dit och kostar mig derföre
ytterligare 3 r:dr i återforslingslön, alltså för den tid han
icke begagnas 5 r:dr r:mt. Under körtiden konsumerar
han mossa och laf för cirka 20 r:dr. Hans hela
underhållskostnad bestiger sig sålunda till 25 r:dr. Sjelfva
renen med sele och åkdon kostade r:mt rdr 50. Jag
har åkt efter honom 1£ mil på 35 minuter och 2 mil
på fem qvart. Det är oklanderlig hastighet, skulle jag
tro. Under den tid jag disponerar honom, står han
bunden vid ett skjul och renmossan bäres något upptinad
till honom ett par gånger om dagen. Han äter snö i
stället för att dricka vatten, är alltså mycket lätt skött.
Helst uppehåller han sig under bar himmel, endast då
fuktig väderlek inträffar, kryper han in i sitt skjul. Ju
kallare i luften desto snabbare är han. Mot våren fäller
han sina greniga horn, ofta midt under det han springer
i snabbaste lopp, först det ena och någon tid derefter
det andra. En mycket lindrig blödning inträffar dervid.
Mister han hornet under det han springer, låtsar han om
ingenting, och snart stelna de få bloddroppar, som
framsippra; tappar han åter hornet, då han står stilla, lägger
han öfver såret sina breda klöfvar å någondera bakfoten,
hvarmed han till sårbalsam hopkramat en snöboll; och
så är han straxt läkt. När han under högvintren träder
i min tjenst, bär han sina horn i fullgrenig prakt. Homen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
