Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välment sändebref till Sveas unga dotter af E. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad älskog angår, förblir jag stum*
En hvar, som icke är alltför dam,
Vet väl, att kärleken är en skalk,
Som föga bindes af lagens balk,
An mindre aktar på goda råd
Och minst förvisso på käringbåd.
Fritt vill han välja föratan hinder,
Sin krans, sin boja han ensam binder.
Men, ingen fara! hans val blir godt,
När vaket sinne till bo han fatt.
Da skall för väppling ej taga starr,
Ej kasta bort dig åt någon narr,
At något hjelpligt maskeradt nöt,
At någon skurk, som har gjort sig söt;
Hnr mycket lökverk än dessa tända,
Skall du helt säkert dem ryggen vända.
Och aldrig skall du — inbillningsrik
I fåviskhet — tro dig vara lik
»En r:.nka vissnad, om icke stödd.* —
Du kan stå ensam, är icke nödd
Och tvungen just till att ta en man,
Han må nu vara hur helst han kan,
Den tron får aldrig du låta falla.
Och nu, min flicka och flickor alla,
Förlåten gumman, hvars sändebref
Betydligt längre och sämre blef,
Än hvad hon önskat. Hon lägger ner
Sin penna, varande alltid
B. Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
