Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tryckte i sådana stunder hans hufvud till sitt
hjerta och höljde den fria pannan med kyssar.
För hvarje år, som gick, iixgaf Bengt sin mor Ökad
anledning till förhoppningar med afseende på hans
natur-gåfvor, men äfven nya skäl till oro Öfver hur lifvet
skulle gestalta sig for honom.
En högre hand hade i hans själ nedlagt snillets
guda-gnista, och hvarest finnes väl den mor, som vid upptäckten
deraf icke fröjdas och hoppas; men det hände likväl ofta,
då fru Aurell lät hoppet hviska om ära och utmärkelse
för sonen, att denne kom ur skolan utan väst, halsduk,
mössa eller någon annan klädespersedel, eller ock att han
af någon vild fantasi företagit något ströftåg och icke på
hela dagen återvände samt, då han slutligen gjorde det,
presenterade sig med sönderrifna kläder och förstördt yttre.
Bengts styffader, en rättänkande och praktisk man,
hade genom allvar och stränghet sökt få gossen till litet
ordning; men trots alla förbud hände ändå, att Bengt tillät
sig dessa och andra små förseelser. Det såg ut som
gossen haft svårt att ens begripa, att han begick ett fel, då
han följde stundens ingifvelser och glömde de förbud och
föreskrifter styffadem gifvit.
Efter att ha varit borta på någon af sina utflygter,
kunde Bengt sällan göra reda för sig. Han hade funnit
det tråkigt att gå hem, han hade deremot tyckt det
vara-roligt att irra omkring i skogen eller leka med
kamraterna, och han hade glömt, att hans far sagt honom, att
han skulle vara hemma på bestämd tid.
En dag, då han dröjt mycket länge borta, kom han
hem utan öfverrock. Modern frågade honom, huru detta
kom sig.
— Jag gaf den åt en bonde, för att jag skulle få
åka med honom, svarade Bengt.
— Hvart åkte du då? frågade fru AurelL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
