Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne Pingstaftnar i Lidners lif, af Marie Sophie Schwartz. Med Lidners porträtt i stålstick samt Lidners grafvård i träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Just hans hem är detta, sade Jacquette och steg
ut i forstugan, fast besluten att, om det vore en så
kallad björn, icke låta honom komma in till hennes man.
— Hvad vill ni Bengt Lidner ? frågade hon, då
dörren efter henne blifvit stängd.
— Jag önskar återse och om möjligt återbetala
honom en gammal skuld, stammade mannen helt uppjrörd.
Herre Gud, tilläde han med fuktiga ögon, man sade mig
då verkligen sanning, då man omtalade, att han var
mycket fattig.
— Min man har varit sjuk, sade Jacquette, ochderaf
kommer, att . . . att . . . Hon tystnade.
Ett ögonblick betraktade mannen Jacquette. Det
syntes, att han behöfde hemta sig från det smärtsamma
intrycket, som åsynen af poetens i trasor höljda hustru
gjorde på honom. Derefter yttrade han:
— Jag skulle önska tala vid herr Lidner. Hvad jag
har att säga innebär ej något, som kan oroa eller bedröfva
honom; ty det tyckes ha varit Guds vilja, att jag skulle
komina i rätta ögonblicket.
Jacquette öppnade dörren. Främlingen steg in. I
detsamma kom den lilla flickan emot dem, ropande i
half-gråtande ton:
— Mamma, jag är så hungrig!
Den främmande stannade. Han tycktes lika bestört
vid anblicken af det elände han hade framför sig, som
den unga Bengt en gång blef, då han såg Pehrs torftiga
boning.
Jacquette hade tagit flickan på armen och sade, vänd
till mannen:
— Här är en herre, som söker dig. Dermed pekade
hon på främlingen, som långsamt nalkades sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
