Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Gud Fader! (Fritt efter Andersen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu de säokte sig fråa himlens bryn
Och flögo något lägre under skyn
Och kommo åter några nejder nära,
För bleka gossen synnerligen kära.
Här hade han vid klara bäcken lekt,
Här hade solens strålar honom smekt,
Här lågo torra qvistar, stenar, snäckor
Samt brutna blommor, långa, långa sträckor.
Sin faders trädgård ock han återsåg
Och gladdes vid dess anblick. — Se, der låg
En rosenbuske, ryckt med rot från kullen
Vanvårdad, bruten, trampad ner i mullen.
*’Du gode”, ropte han, ”tag denna med
Och lägg den för Guds Faders fötter ned!
Kanske han tar den, gifver den en tunga,
Att den får med i himlachören sjunga.”
Då kysste engeln barnet ömt och log
Och sänkte sig och vissna stängeln tog.
Se’n foro de utöfver hela raden
Af träd och hus och kommo sist till staden.
Der hade varit flyttning nyss och såg
Ostädadt ut. På torg och gator låg
En hop af tappad t skräp till gagn för inge».
Men snabb som pilen engeln rörde vingen.
Så kom han till ett undangömdt qvarter
Och såg uti dess mörka gränder ner;
Invid en källarvåning i den trängsta
Han sågs med blicken dröja i det längsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
