Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En afton, efter det magister Ström varit hos
professorns och under sitt besök på allt upptänkligt sätt
försökt att intressera Anna Maria, framtog Johan, sedan han
gått, ett papper.
— Har det någonsin fallit dig in att i mig se ett
uppväxande poetiskt snille? — frågade han Anna Maria.
— Nej, en dylik tanke har visst icke kunnat uppstå
hos mig, — försäkrade Anna Maria leende.
— Men så är det likväl, jag skrifver vers.
— Du! — Anna Maria såg tviflande på ynglingen.
— Ja, just jag, och beviset härpå har jag i min
hand. Vill du höra mitt opus, det skäms minsann icke
för sig?
Professorn trädde nu ut till de unga. Johan måste
uppskjuta med föreläsandet af sitt snillefoster. När Anna
Maria och han togo god natt af hvarandra, gaf han henne
likväl verserna, sägande:
— Läs detta porträtt i afton, dröm sedan om
originalet och gif mig åter mitt poem i morgon.
Anna Maria tog papperet och lofvade, att han skulle
få det tillbaka den följande dagen.
Då den unga fickan befann sig ensam i sitt rum,
uppvek hon det lilla konvolutet och läste:
Mitt första och sista poem,*
”Nattmössan’1.
. Några dagar derefter hade Marianne en flickbjudning.
Anna Maria var äfven inviterad, men hon kunde icke
komma.
När de unga kaffesystrarna voro samlade, frågades
genast efter Anna Maria.
— Hon har annat att göra än att sällskapa med oss,
— svarade Marianne. — Nog hafven ni så väl som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
