- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1864 /
22

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höll tal om, himlens fader vete hvad, men obegripligt
lärdt skulle det låta. Jag talade vid henne flera gånger,
utan att hon låtsade höra mig, och det bara för att hon
beslutit locka Carl ifrån mig. Hon tror väl, att hon med
de der lärda glosorna skall lyckas bli fru Ström.

— Men jag fruktar hon misstar sig, — svarade
Helena, en flicka på några och ljugo år. — Herrarne
tycka icke om lärda fruntimmer, de kunna icke koka en
ordentlig soppa.

— Hon får väl koka soppa på sitt latin, — menade
Marianne. — Men J veten icke hvad jag fatt reda på.
Det är ett fynd, som kan komma att göra henne ett streck
i räkningen. Jo, ni, — fortfor hon, — Anna Maria —
skrifver vers och det riktigt gement till på köpet, deruti
hon gör narr af alla magistrar, Carl Ström i synnerhet
Jag fick tag i en hop af de der snygga verserna, då jag
var uppe hos henne i går; de lågo i hennes sykorg, och
som det dröjde en stund, innan hon kom in, så tog jag
och läste dem, eftersom de voro skrifna med Anna Marias
handstil.

— .Det var kanske en afskrift, — invände en af de
närvarande.

— Tro icke det, för då bedrager du dig. Nej, det
är hennes egna tankar. För att bereda er en rolig stund,
så —- lånade jag skräpet utan hennes vetskap, och vänta
bara skall ni få höra!

Marianne tog upp ett papper ur kjortelsäcken och
uppvecklade det. Hon drog ljuset näripare och läste:
”Mitt första och sista poem,
Nattmössan”.

Dörrarna öppnades i detsamma, och in trädde den
förtalade.

Anna Maria Malmstedt, som stod midt ibland de
ta-delsjuka damerna, saknade verkligen all egentlig skönhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1864/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free