- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1864 /
29

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan Anna Maria emottagit denna föga
innehållsrika skrifvelse, berättade hon för modem hvad som händt.

Den milda och goda fru Märtha bad att få se poemet.

Sedan hon läst det, sade hon, vänd till dottern:

— Det var ett elakt skämt af Johan, och detta
borde du genast ha’ sagt honom.

— Jag gjorde så, — svarade Anna Maria; — men som
det endast var skrifvet för honom och mig, skrattade jag
deråt och tog en afskrift deraf. Denna blef uppbränd, som
mamma vet. När Johan lemnade Upsala, gaf han mig
originalet med de orden: behåll du mitt första och sista
poem och låt icke någon annan se det!

— Men du visade magist^n det?

— Derföre att han var nog lumpen att skratta åt,
att hans faster skulle vara tecknad i ’1Thékonseljen,\
Han är den, som minst af alla eger rätt att förlöjliga
henne, emedan han är henne skyldig tacksamhet, och elak*
heten måste näpsas.

— Jag fruktar blott, att du begagnat orätt vapen,

— invände modem, — och att du genom denna din
handling gifvit dig sjelf en prägel af ogrannlagenhet, som jag
icke ville att min dotter skulle få i någon menniskas ögon.

Fru Märtha tryckte en kyss på dotterns panna och

gick.

Anna Maria såg efter henne. Ögonen lyste af en
egen glans, då hon helt sagta hviskade vid sig sjelf:

— Nej, min mor, aldrig skall din dotter blifva
oqvinnlig!

Om aftonen, då hon bjöd modern godnatt, sade hon:

— Så ofta jag hädanefter ser en nattmössa, skall
den lifligt erinra mig, att jag är — qvirma och påminna
mig att nogsamt vakta mig för allt, som är oqvinnligt.

Året derpå voro Carl Ström och Marianne ett äkta par.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1864/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free