Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vexlingar. Hon hade först såsom gift och i besittning af
endast en ganska måttlig förmögenhet lefvat indraget,
men blef derefter genom arf rik. Hon och hennes man
öfverlemnade sig nu några år åt ett narraktigt slöseri,
så att de nedstörtade i fattigdomens afgrund.
Den, 20 December år 1797, då Gyllenborg på
Svenska Akademiens högtidsdag uppläste ett af honom
förfat-tadt ode till fru Lenngrens ära, hade Slottskansliets
handt-langare bortfört magister Ström till bysättningshäktet, och
hans hustru och barn befunno sig i den utpantade
boningen utan bröd, utan någon, som bistod dem, och utan hopp
för framtiden.
På några torftiga lemningar af en bädd, den
slotts-kanslibetjeningens barmhertighet låtit dem behålla, låg
Mariannes lilla dotter Elise försänkt i en orolig slummer.
Flickans ansigte utvisade, att hon var illa sjuk.
Marianne hade ur ett litet schatull framplockat en
hel mängd värdelösa småsaker, utgörande souvenirer, dem
hon förvarat. Hon hade hoppats ibland dem finna något,
som kunde förvandlas till pengar; men der fanns ej en
enda nipp, hvarför hon% kunde erhålla ens en riksdaler.
— O, min Gud, hvarifrån skall jag få medikamenter
åt mitt barn! — mumlade hon förtviflad och brast i
tårar. Hennes snyftningar väckte barnet, som begärde
något att dricka. Marianne skyndade fram till sitt hjertas
afgud, och sedan flickan ånyo fallit i slummer, återvände
modern till det lilla skrinet. Hennes ögon föllo på
botten deraf, och hon upptäckte ett helt litet paket.
Dess innehåll bestod utaf en helt liten bit papper,
bränd på nästan alla sidor och gulnad af ålder. Det enda
läsliga, som fanns qvar, var följande ord:
”Mitt frästa och sista poem:
Nattmössa bV*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
