Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Auna Maria! — utropade Marianne, och tårarna
störtade utför hennes kinder.
Anna Maria Lenngren var för mycket upprörd att
kunna tala, hon slöt den fordna lekkamraten till sitt bröst.
I denna stumma omfamning låg ett tyst, men bestämdt
hopp om hjelp i nöden och tröst i sorgen.
Den bedrog icke heller; ty då Anna Maria fått makt
öfver sin rörelse, voro hennes ord en vänlig försäkran om
att hon kommit, för att så vid t i hennes förmåga stod
hjelpa Marianne.
Hon sade detta så hjertligt och grannlaga, att det
gjorde Marianne godt in i själen.
Fru Lenngren besatt det hos ädla och goda
menni-skor egna företrädet, att i sorgens och bedröfvelsens
boning sprida hopp och förtröstan, utan att hon derföre
genom några granna förespeglingar sökte uppväcka
öfver-spända förhoppningar, utan endast och allenast derigenom,
att hon satte sig in i deras förhållanden, som voro
behövande och lidande. Hon deltog i deras olyckor och
sökte såsom kristen och qvinna tillhviska dem förtröstan
till Honom, som ensam förmår hjelpa, blott man flyr till
Hans faderskärlek med tillförsigt och fast tro.
Nar fru Lenngren efter några timmars förlopp
slutligen bjöd Marianne farväl, låg icke mer hopplöshetens
dystra prägel utbredd öfver Mariannes ansigte, utan
deröf-ver hvilade ett uttryck af den frid, ungdomsvännen
lem-nat qvar i hennes själ.
Anna Maria åtog sig helt och hållet alla
omkostnader för lilla Elises uppfostran och underhåll.
Dagen efter sedan hon gjort första besöket hos
Marianne, skref fru Lenngren till Johan Trotzig, som då
var öfverinspektor vid Blockhustullen, följande rader i ett
bref, som för öfrigt uteslutande vände sig omkring
Trot-zigs fauailje-förhållanden:
Svea. 1864. S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
