Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det första och sista poemet. En episod ur fru Lenngrens lif af Marie Sophie Schwartz. Med porträtt af fru Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*—–Jag måste nu erinra dig om en af dina
ungdoms-fantasier. Påminner du dig ditt första och enda
skaldeförsök, ‘”Nattmössan”? Du skref det öfver magister
Ström. Jag vill blott nämna, att Ström sitter på
gäld-stugan, har förlorat sin befattning, förstört sin
förmögenhet och eger icke mer någon utsigt att komma på
fri fot. Jag behöfver icke säga mera; Trotzigs goda hjerta
skall tillägga det öfriga — — —––— —
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _____ _n
Några dagar derefter var Ström försatt på fri fot;
ännu någon tid, och han hade genom Trotzig fått en plats
i Tullverket. Visserligen voro inkomsterna icke särdeles
stora, men ändå tillräckliga för att han skulle kunna
draga sig fram på dem och med den hjelp, fru Lenngren
gaf Marianne, äfven försörja henne. Elise behöfde han
icke tänka på, hon omhuldades af sin beskyddarinna. .
Så väl Ström som hans hustru hade genom olyckan
blifvit förda på andra tankar och lärt sig värdera
sparsamhet och arbete.
Om Marianne i sin ungdom förföljt Anna Maria med
sin afnnd, gick numera icke någon dag förbi, då hon icke
välsignade sin barndoms sällskaparinna.
Mariannes helsa hade imellertid blifvit bruten, och
endast några få år lefde hon, sedan deras ekonomiska
ställning blifvit förändrad. Hon dukade under för den
sjukdom, hon under sorgens dagar ådragit sig, och då Elise
var femton år, betalade modern sin skuld till jorden.
Marianne utandades sin sista suck i Anna Marias armar,
ceh anförtroende åt hennes kärlek sin dotter.
— Blif hvad du varit för mitt barn! — h viskade
den döende.
— Det lofvar jag, — svarade fru Lenngren.
— Gud löne dig för all din godhet!
— Och nu, Marianne, säg, att jag godtgjort dig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
