Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd i Dalarne af Fr. Hedberg. Med illustr. ”En Rättvikskulla”, efter en tafla af J. F. Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En färd i Dalarne.
”1 morgon reser vi te’ Dalarne igen
Om Gu’ ger oss ’elsan!”
Dalvita.
Säkert genljuda dessa den gamla Dal visans enkla ord i
den vackra Rättvikskullans öra, der hon sitter vid sin
spisel och sin syssla, tänkande på vännen som är fjerran
ifrån — som kanske nu som aldrabäst stretar med
flyttningar och vedsågning i hufvudstaden för att samla ihop
en liten blygsam summa att sätta bo för.
Se blott på henne der hon sitter så tankfull och dock
så flitig, gnolande kanhända omedvetet på den gamla
folkvisans ord:
”Om dagen vid mitt arbete är du uti mitt sinn’,
Om natten då jag sofver är du uti min dröm!
Om morgon när jag vaknar, hvem saknar jag väl då?
Jag saknar lilla vännen, som är långt härifrå’!”
Bedan första gången jag såg denna enkla och dock
så uttrycksfulla bild ur Dalarnes hemlif, anslog den
mäktigt på mitt sinne. Det var för någon tid sedan på en af
konstakademiens expositioner — en af dessa expositioner
s& litet besökta af mängden, att man sällan besväras af
trängsel i de dock ej så rymliga salarne.
Efter vanan var det minsta trängseln omkring de
små taflorna — man tyckes vilja mäta konsten efter
qvadratalntalet i vårt goda Stockholm — och jag kunde
således obehindradt betrakta den vackra kullan, som de
flesta skänkte blott några flyktiga ögonkast, gifvande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
