- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1864 /
68

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd i Dalarne af Fr. Hedberg. Med illustr. ”En Rättvikskulla”, efter en tafla af J. F. Höckert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lagts grund till den på Nyåkem nära vid prostgården,
men att trollen inte ville tillåta detta, utan om nätterna
refvo upp hvad som lagts till grunden om dagarne, så
att man slutligen måste flytta den dit der den nu
står.

Allt detta omtalades på detta enkla och naiva sätt,
som icke sätter i fråga några tvifvel, och följaktligen icke
heller kan framkalla några sådana. Folktron skall säkert
aldrig upphöra att befolka den väldiga naturen med
osynliga väsen, eller att på detta sätt gifva form och skapnad
åt de krafter som den anar, men icke kan fatta. Det ligger
dessutom något egendomligt fängslande i dessa sagor ur
folkets mun, och berättade en dag sådan som denna, i
en trakt sådan som den jag nu genomfor, och af en son
af den allvarliga naturen omkring mig, fingo de ett sken
af sannolikhet, som min egen fantasi snarare förökade än
förskingrade.

Snart hörde vi genom den djupa skogen klangen af
Rättviksklockorna som dallrade genom rymden. Vid
svängningen af vägen sågo vi från en höjd Siljans klara
vattenspegel betäckt med tjogtals båtar, hvilka förda af sina
många roddare och åror, liksom väldiga mångfotor
skyndade fram öfver vattenytan, förande sina helgdagsklädda
skaror fram till det vackra templet som änuu syntes på
afstånd.

”Nu kommer kortjefolket”, sade min sagesman, ”och
mi Britta ä’ fäll me* på nå*n af båta, för si, jag skuir
råka kullo på körtjebacken i middag!” — och dervid
strålade hans blick under den buckliga hatten, och hästen
fick en häftig påminnelse om sin skyldighet att hastigt
fora mig fram till Wikarby, för att sedan skynda tillbaka
med sin unge husbonde till den längtande ”Britta”, som
säkert stod der på ”körtjebacken’* och blickade väntande
framåt vägen till Mora.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1864/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free