Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd i Dalarne af Fr. Hedberg. Med illustr. ”En Rättvikskulla”, efter en tafla af J. F. Höckert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Wikarby, öfver Öarsås, och sedan fram till
Mora strand, fick jag tillfälle att se de högresta, stolta
och något styfryggade Mora-karlarne i sina hvita rockar
och runda hattar. Ett raskt, dugtigt och vackert folk.
Återigen en rent nordisk folktyp, stundom något uppblandad
med den mörkare racen, — man ser att Mora-karlen känner
sitt värde och sin styrka, och att han går fram sin väg,
sin egen herre och ingens slaf. Så skulle de män se ut
som gåfvo en fristad åt vårt lands störste konung och
djerfvaste befriare, — och med få undantag hafva de icke
vanslägtats från sina fader.
När jag fram på eftermiddagen från en långsluttande
höjd såg framför mig Dalelfven med sin långa flottbro,
Mora-noret med kyrkan och de minnesrika höjderna, till
venster Utmelands by med det vackra monumentet öfver
sin låga men verldshistoriska källare, samt Siljan, och till
höger i aflägset fjerran Orsasjön och tornet af Orsa kyrka,
bad jag min skjutserska — ty jag hade nu till följeslagare
en vacker och rask Mora-kulla — att stanna ett ögonblick,
på det jag måtte få se mig mätt på den herrliga taflan
framför mig.
Ty i sanning, den är herrlig! Ofrivilligt kände jag
mig stolt öfver att vara son af en så skön, så manlig
fosterjord, och i mitt hjerta återljöd den gamle
Dalaprostens enfaldiga och hjertliga sång, som varit och skall
blifva Dalames vackraste folkvisa, derför att den så sant
målar dess storhet och enfald, och dess söners kärlek till
sin åldriga bygd:
”Om sommaren sköna när marken hon gläds
Vid Dala-två-elfverna vida,
Från Tunaå-strand till Gagnefmäns näs
Så fagert är då till att rida.
Gud glädje och styrke de män som der bo
Vid elfvom, på berg och i dalom 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
