Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En höstqväll i bondstugan. Poem af Pehr Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En hostqväll i bondstugan.
Solen sjunker. Övällen sprider
Mörker öfver land och haf,
Det är slut med dagens strider,
Allt är tyst som i en graf;
Stormen hvilar uti skogen,
Fogeln i sitt varma bo,
Endast slagans takt från logen
Stör derute qvällens ro.
Men i stugan, kring en lampa
Går det muntert till, må tro,
Matmor ses beställsamt trampa
Rocken med sin nötta sko,
Skämtar jemt med Anna Stina,
Hvilken nystar på ett gam
Och hörs sjunga, flina, grina,
Glad och liflig som ett barn.
Gamle farfar täljer stickor,
Tar sig ock en tår på tand,
Är så lycklig, ler och nickar
Yid den heta brasans brand,
Medan gumman uti sängen
Lurar som en gammal katt
Uppå pigan och på drängen,
Som hon tänker spela spratt.
Gubben ”Vis-Jon” går och lallar,
Munnen full af ”Lunkentus”,
Och på bänken tvenne ”knallar”
Språkas vid om dagens puss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
